Ny dag, nya mål!Jag vaknade på Löjtnantsvägen nånstans i närheten av Stadion, det var stekhett och jag hade konstig frisyr (för jag hade svettats och sen hade mitt hår torkat och sen hade jag svettats igen och efter ett tag får håret liksom en konstig form av all hit-och-ditande). Känner att jag är fruktansvärt hungrig, men vet att det kommer dröja ett tag innan jag får någon mat. Frustrerande känsla. Tvåhundra spänn på mig, det är i princip det enda jag äger. Känner inte att det är läge att sätta sig och käka ute nånstans.Kommer hem och diskuterar gårdagen på msn, sen ringer Fredrik och påminner om att jag ska gå till bolaget. Känner mig grymt skabbig när jag struttar dit med gårdagens smink fortfarande fastkladdat och samma kläder (dock hann jag med en dusch borta på löjtnantsvägen). Men tänker ändå; jag är inte värst i alla fall! Det är semester, nu får man tillåtelse att hänga på bolaget och bete sig lite annorlunda än vanligt (detta är naturligtvis något jag talar om för mig själv för att ångesten inte ska ta över alltför mycket såhär på en solhet lördagseftermiddag i slutet av juli).Åsa kommer över. Fredrik möter jag upp vid åtta. Allt kan bli bra.

Ja, så är det nu. Jag behöver inte jobba förrän om 16 dagar igen och det är en konstig känsla. Hela dagen gick jag i ett glatt rus i visshet om att snart, snart! Men när jag väl stod utanför jobbet och klockan var 15:40 så kändes det bara konstigt. Jag tänkte: vad ska jag göra nu då? Mycket besynnerligt.Vi ska fira Kim imorgon, det är det enda jag har planerat för helgen. Sen är det en vecka utan en enda anteckning i agendan. Jag funderar på att göra något riktigt spontant. Helt galet. Min kusin som jag inte träffat på minst fem år hörde av sig och ville gå på grönan. Och det har jag ju redan funderat på, så varför inte.Jag kanske går och gifter mig. Skaffar en villa i Saltsjöbaden. Hund, villa, volvo. Spontanitet is the shit!Är sjukt trött, känns som att jag bara ville kasta alla känslor i en sopsäck. Alla känslor som brusade upp under bilfärden hem. Det är som att jag gick över en tröskel till ledigheten, och då kom tankarna smygande. Men jag orkar inte känna nu, inte riktigt än. Jag måste fundera ut hur jag ska lägga fram det här först. Ska jag våga känna efter? Då kanske...Vem vet?

Har lyssnat på ett skratt hela dagen som liksom skurit sig med allt annat, till en början var det kul sen spårade det ur. Har varit på lite tjurigt humör idag, fast jag skyller gärna det på kunderna (bl a på en av mina första som såg ut som en byfåne hämtad från en håla utanför mjölby som hade ett konstigt öga och som inte svarade när man tilltalade honom, för att sedan sekunden efter säga exakt vad man frågade om till sin fru). Som vanligt med andra ord!Jag är hemma nu, jag tänker lägga mig på soffan och sura lite, sen ska jag bli glad igen. Puss!

Jag bestämde mig för att gå igenom stan idag, jag började promenera hela götgatan fram och när jag kom ner till slussen så svängde jag av vid skeppsbron och kom fram vid slottet och gick och plirade mot alla turister som mest stod i vägen och var irriterande med sina stora kameror.Men sen tänkte jag att dom var ganska gulliga ändå och då blev jag snäll igen.Kom till Kungsträdgården, blev glad när jag såg några barn som hoppade på en slags studsmatta med sele runt magen så att dom liksom kunde hoppa hur högt och det lät (kunde gjort i alla fall) BOING, BOING och jag tyckte att det såg så himla roligt ut. Gick och log åt det ett tag. Önskade att jag fick vara med. Det var jätteskönt väder ute, solen sken men det blev aldrig svettigt eller jobbigt på något vis för det blåste hela tiden. Gick och plockade upp Ellinor på hennes jobb (eller hon jobbade inte direkt, hon satt mest och shoppade på asos.com), sen gick vi till NK (hör och häpna, jag är fortfarande i chocktillstånd att dom har en mataffär där) och köpte glass och sen satt vi på en terass och hade det GÖTT. Sen insåg jag att jag snart hade tvättid, så jag kutade vidare. Kom till Skanstull igen, och gick in på Pressbyrån för att köpa ett frimärke. Men istället för att be om ett frimärke som en vanlig människa skulle gjort så blir jag bara tom i huvudet och säger "en bit tejp tack". Vad fan??? Jag börjar seriöst tro att jag har afasi eller annat som kan antyda till allvarlig förvirring.

Trots tillståndet allmän menskossa så är jag en glad skit! Sara: du är guld värd och du är fortfarande densamma. Vet inte riktigt hur man annars ska lägga fram det.Blir för övrigt också glad över att Calle påminner mig om gamla konstiga grejer som t ex "dansa salsa med raul" och att dricka öl med Markus typ varje dag (vi kommer bli carmen-lirare med egen stol).Jag har lite ångest över att "sommaren flyr ifrån mig". För det är precis så det känns just nu, och för att kunna beskriva sådana känslor behöver jag dessvärre använda en sån klyscha. Sommaren flyr ifrån mig. När ska jag hinna uppskatta? Haha, jag är en misslyckad poet.

jag vet inte vad jag ska säga, jag är överväldigad. dels är jag stolt över den här dagen. jag har åstadkommit mycket. hoppas bara att allt går vägen.jag blir så rörd för det finns många som bryr sig om mig! gullegulle!och sen hade jag tänkt kidnappa en katt:

Allt känns konstigt. Varför var du tvungen att höra av dig nu?

Jag är sjuk! Det kan inte vara sant! Ligger i soffan och frustar med feber. Men på ett sätt är det ganska skönt. Jag har en väldigt god ursäkt att bara ligga inomhus hela dagen och äta onyttigt.Christine och Annica kom hit igår, vi drack allt och lite till. Förstår fortfarande inte hur jag lyckades med grejen att inte bli dyngrak. Vi träffade några tyskar på B.O som bjöd oss på sprit hela kvällen, sen gick vi till Kelly's (!) och där stötte vi på konstiga karln som frågade om det var en jordgubb jag hade på fingret på Gear fest. Hur som helst, jag förstår vid den här tidpunkten heller inte hur jag lyckades hålla mig stående. Sen minns jag inte vart vi tog vägen riktigt.. eller jo. Vi åkte en hel massa taxi och till slut gick vi hem till Annica allihopa men tyskarna var inte så spännande längre, jag mådde mest kasst och gick hem. Annica ringde på förmiddagen och hade ångest, hon var fortfarande full. Men jag var bara sjuk.Har sjukanmält mig. Skönt.Sån här vill jag ha: