Ja, så är det nu. Jag behöver inte jobba förrän om 16 dagar igen och det är en konstig känsla. Hela dagen gick jag i ett glatt rus i visshet om att snart, snart! Men när jag väl stod utanför jobbet och klockan var 15:40 så kändes det bara konstigt. Jag tänkte: vad ska jag göra nu då? Mycket besynnerligt.Vi ska fira Kim imorgon, det är det enda jag har planerat för helgen. Sen är det en vecka utan en enda anteckning i agendan. Jag funderar på att göra något riktigt spontant. Helt galet. Min kusin som jag inte träffat på minst fem år hörde av sig och ville gå på grönan. Och det har jag ju redan funderat på, så varför inte.Jag kanske går och gifter mig. Skaffar en villa i Saltsjöbaden. Hund, villa, volvo. Spontanitet is the shit!Är sjukt trött, känns som att jag bara ville kasta alla känslor i en sopsäck. Alla känslor som brusade upp under bilfärden hem. Det är som att jag gick över en tröskel till ledigheten, och då kom tankarna smygande. Men jag orkar inte känna nu, inte riktigt än. Jag måste fundera ut hur jag ska lägga fram det här först. Ska jag våga känna efter? Då kanske...Vem vet?