jag vet inte om det här bara en sits som jag egentligen borde ta mig ur på nåt sätt, för det kanske bara är idioti. jag mår lite illa, jag skulle bara vilja kräka ur mig alla känslorna och bara glömma alltihop. men det är så svårt för det är som att allt har naglat sig fast och jag minns inte hur man gör... jag minns inte hur man gör när man är vettig. smart. snäll mot sig själv.känns som det bästa jag kan göra just nu är att åka bort, vilket jag också ska göra men samtidigt gör det ont för jag vill inte åka bort för långt.. för jag vill inte bli bortglömd. och jag är rädd för att jag ska komma hem till ingenting. vad är jag för dig? förhoppningsvis mer än ingenting. inte bara ett tidsfördriv. jag funderar mycket över det där. jag kanske bara ett pausfördriv som är lättare att ha att göra med. tänk om det är så? hemska tanke. för tänk om det är precis så det är, och så går jag omkring och mår illa i onödan, jag kunde må bra istället. fast samtidigt är det som att det här är som ett beroende, jag kan inte släppa det för det gör mig samtidigt så inihelvete glad...kollar på brokeback mountain, men är lite besviken för jag trodde att den skulle vara bättre.