Jag känner mig som världens tråkigaste kvinna. Det här är inte första gången jag gör så här nu. Bestämmer nåt, peppar, tjoho! Sen bangar. Det har hänt i alla fall tre gånger nu med Annsofie på senaste tiden, och x antal gånger tidigare med andra människor inblandade. Jag ska försöka göra en allvarlig analys och återkomma med vad jag kom fram till. Det är inget jag tycker är roligt att göra hur som helst. Förlåt. Kom precis hem från Enköping där jag firat jul tillsammans med Calles underbara familj. Speciellt beundrar jag A och S (Calles systers man och hans syster) som kämpar otroligt mycket med att ta hand om sin rullstolsburna mamma som har någon slags muskelsjukdom och behöver hjälp med i princip allt. Under hela dagen var dom med henne och gjorde allt för henne. Jag tyckte det var fint. Calles mamma slet som ett djur med allt. Ville säga, Anne gå och lägg dig och vila ett tag så tar jag hand om det här åt dig. Men det var lättare sagt än gjort. Dom är hur som helst underbara. Som sagt.Åkte med Calles systers mans syster hem till Stockholm igen och det känns skönt att vara på hemmaplan igen, trots det trevliga firandet. Det blev liksom lite mycket av det goda. Jag håller på att somna just nu.Jag har mycket i mig som jag vill få ut, måste sätta igång att skriva på allvar snart.GOD JUL.