Rapport från julstress-stockholm:Orkar inte med det här! Varför ger sig folk in i det frivilligt? Jag är redan trött på julen och det är bara dan före dan. Längtar i och för sig efter att träffa Calle och hans syskonbarn. Jag är lite nervös över grejen att hänga med hans familj så pass länge. Sova över. Den biten. Men det kommer nog funka.Och varför i allsin dar pirrar det i magen som sjutton? Tänker på en viss.. person.... som.... inte..... är ... här.

Jag är redan trött på julen. Kärringar som står och käkar nötter i affären som dom inte betalat för och mammor som ställer sig mitt för allting med sina barnvagnar och beter sig allmänt fascistiskt, pensionärer som kör i ultrarapid med sina permobiler och äger trottoaren. OCH SÅ VIDARE OCH SÅ VIDARE. Jävla människor. Jag längtar till juldagen.

jamen visst, ring och var allmänt dum i huvudet och sitt och rök som en borstbindare och försök vara svår och låtsas att allt är frid och fröjd och sen säger jag vad jag tycker och då bara "amen ok, jag måste sluta nu, hejdå". vad var det? var det ett försvar för att jag inte skulle kunna säga nåt mer eller gör du alltid så?men det var ganska skönt. då fick jag det sagt och så har jag en ursäkt att säga hejdå och goodbye. jävla as.

har sovit oroligt inatt, undrar om det är penicillinet? fast det låter ju ganska konstigt. jag var alltså hos doktorn igår, kom dit redan 17:35, hade inte tid förrän 18:00 egentligen. men det är en baggis, tänkte jag. det finns väl tidningar att läsa i väntrummet! men tji fick jag, det var nog det tråkigaste väntrummet jag sett på länge. inte en enda tidning! och typ två sittplatser. hur som helst var det en jättebra, ung läkare som var hur trevlig som helst. jag fick antibiotika, undersökningen tog på sin höjd 3-5 minuter. det kallar jag grejer det.det blir en låååång helg det här med vila, vila vila. kommer antagligen blir fruktansvärt tråkigt.

det är jävligt irriterande att jag blir sjuk hela tiden. jag vaknade klockan fem imorse av att jag inte kunde svälja. fick ringa till jobbet och försöka göra mig förstådd genom stötvis kraxande. först skulle jag förklara vem det var som ringde. sen när det var avklarat hoppades jag att personen i fråga skulle fatta varför jag ringde. det funkade ganska bra. jag gillar fungerande kommunikation. synd bara att jag inte kommer kunna ha nån sån på några dagar. jag har nåt sånt här:

efter jobbet gick jag till pet sounds och drack typ hundra öl med calle, oj, blev visst lite packad. vi bestämde på fyllan att vi åtminstone ska åka till england i maj på soul-festival, och om vi har råd - new york nån gång snart. fan vad pepp jag blev. fast det är ju såklart lite såna grejer man tyvärr bestämmer på fyllan och sällan utför. men man vet ju aldrig. calle är bra, vi kan nog slutföra det.

det är en kille på radio som det smackar om när han pratar. ungefär som det gör ibland när nån är lite torr i munnen och skulle behöva dricka lite vatten. varför är det ingen ljudmänniska som gör något åt saken? det är jätteirriterande tycker jag (veckans i-landsproblem igen).igår fixade jag skjuts till jobbet idag och allt, sen fick jag lov att skicka ett sms igen senare på kvällen för på en timme mellan halv åtta och halv nio blev jag superförkyld och låg och frustade och snöt mig i kapp. det blir alltid så med mig! det kommer på en sekund!så jag fick skicka ett sms till alltså där det stod att jag blivit sjuk. det lät ju väldigt trovärdigt, eller hur! ungefär som att jag ändrat mig och inte orkade. nu ska jag vika min dag åt film och soffan. 17:51har varit otroligt rastlös idag. likaså har den här dagen varit ganska deppig, jag har känt mig ganska ensam och ledsen och inte alls gillat att det är mörkt och regnigt ute (kan detta ha något som helst samband med att jag just nu har M.E.N.S månne?).okej, mens. men jag tror också att det är som det alltid blir vid den här tiden på året. det är snart jul, familjens och traditionernas tid, och då får jag alltid ångest. eller ångest, jag får panik. vet inte vad jag ska göra, vill bara att det ska vara över fort som fan. likaså nyår. vad i helskotta ska man göra då? jag fick ett infall igår och tänkte; ah fan! jag drar med calle till london. men jag tror inte att det kommer bli så. speciellt inte efter att ha kollat flygpriser på sas.se. ooops! (jag kollade faktiskt på ryanair.com också, men jag vet inte, kändes inte rätt).alternativ 1 för nyår: fest på debaser (mycket tveksamt, det kostar 470:- vilket känns som bortkastade pengar eftersom jag inte är ett dugg sugen på att träffa människorna som ska dit eftersom jag träffar dom jämt annars + att det i allmänhet känns bara så simpelt och lättillgängligt. jag vill göra nåt nytt! crazy! wii!alternativ 2: fest i göteborg. hm, skulle kunna vara värsta grejen, men då tillkommer kostnader - förutom inträdet och diverse drinkar och mat då vill säga - för resan dit och hem och uppenbarligen hotellrum för alla andra möjligheter till boende verkar vara ganska körda. hm, nja. jag vet inte. och förresten är det nog försent att anmäla sig kom jag på.alternativ 3: lita på att heidi ska på hemmafest och bjuder med sig mig. alternativ 4: kim, vad ska du göra på nyår? alternativ 5: london.. just ja.. kanske var nåt..allt går så sjukt fort. allt förändras. för bara några månader sen såg allt ut på ett sätt och jag tänkte att det nog skulle göra det ett tag framöver. men när jag ser tillbaka på det nu så är det ganska så annorlunda. allt går i perioder, jag blir ledsen, jag blir glad. jag blir ledsen igen. nån finns vid min sida, nån finns inte där. och nu pratar jag definitivt inte bara om kärlek. försöker koncentrera mig med en film, men jag blir avbruten gång på gång av mig själv, det är som saker måste omprioriteras men jag förstår det inte själv. mitt undermedvetna knackar på lite titt som tätt.jag vet att jag måste jobba imorgon för annars kommer det bli ännu värre. torsdag-fredag förra veckan var ganska jobbiga. jag kände mig instängd och kände att jag inte fick luft, att jag var fly förbannad. och jag försökte tänka efter om det var för att jag är rädd för att vara omtyckt, att vara med nån. eller för att det helt enkelt kändes fel. jag är hyfsat säker på att det den här gången var det sistnämnda. men ofta, väldigt ofta, är jag inte säker. för jag blir ofta rädd. en gnagande oro i min mage som säger åt mig att det är bäst att vara ensam för då kommer ingen göra mig illa eller tvärtom. att allt blir mindre komplicerat då. det är som ett den senaste tidens känslor och intryck nu trängs i mig som i en svälld ballong och vill ut. vanliga må bra-linda knuffas så lätt undan och får sitta i ett hörn och titta på. jävla bubbla, gå sönder nån gång då!och med en viss förvåning kan jag deklarera att saker tydligen inte alls är som man trott! hoppsan! jag är särskilt besviken på dig.nu måste jag muntra upp mig själv (och andra också, efter att ha läst mina deppigheter) med att visa lite roliga samt gulliga bilder.först en bild från i somras, då niklas och fredrik dansade och spexade lite, som niklas har lagt till lite rolig text till, sen heidis kattungen putte, och sen några andra gulliga kattskrällen. håll tillgodo.

jag har lite ångest över att jag har gjort av med mycket pengar den här helgen. visserligen har jag lånat ut ganska mycket och kommer få tillbaka dom. japp.har lite ångest över att det blev som det blev i fredags. fast om jag inte hade gjort så hade det säkerligen varit ännu mer komplicerat nu. så bra lösning, men ändock fortfarande saker kvar att lösa.jag har lite ångest över att jag är hemma men inte städar och diskar och fixar som jag egentligen borde.istället har jag kollat på en massa film och haft nysmaraton och ätit mat. yes.